| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÄSP jäs4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(vard., mindre br.) gäspning; vanl. mer l. mindre konkret. Han drog en lång gäsp. Bremer Brev 1: 208 (1832). Ebba var näsvis nog att låta höra en ganska ljudelig gäsp. Dens. Grann. 1: 123 (1837). Åström drog en oerhörd gäsp. TurÅ 1910, s. 285. — jfr MORGON-GÄSP.
Spalt G 1635 band 10, 1929