Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄRTNER, m.; pl. -er.
Etymologi
[sidoform till GARTNER]
(†)
1) trädgårdsmästare; se GARTNER.
2) i fråga om t. förh.: backstugusittare l. dyl. (eg.: person som har hus o. trädgård). (Inga) hava varitt hemma, utan några gertnerer och gambla keringar, som hava achtad .. (böndernas) kör. OxBr. 6: 39 (1629).

 

Spalt G 1635 band 10, 1929

Webbansvarig