Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄL, adj.
Etymologi
[sv. dial. gel, gäl, yr, glad, brunstig, motsv. d. gejl, t. geil, besläktat med got. gailjan, glädja; jfr GÄLL, sbst.1]
(†) kättjefull. Lind (1749).
Avledn.: GÄLHET, r. l. f. (†) kättja. Lind (1749).

 

Spalt G 1581 band 10, 1929

Webbansvarig