Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÅSA gå3sa2, sbst.3, r. l. f.
Etymologi
[jfr sv. dial. gåsa, imma, ånga, nor. dial. gosa, luftström; till GÅSA, v.]
(numera knappast br.) tekn. om rök som uppstiger från en masugn, då den är för starkt malmad och löper fara att bli försatt. Möller (1807).

 

Spalt G 1564 band 10, 1929

Webbansvarig