Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUSTEN, adj.
Etymologi
[möjl. av d. gusten, onaturligt l. sjukligt blek, gulblek (se DO 7: 388 (1924)), motsv. sv. dial. gusten, pussig, uppsvälld, gulblek i ansiktet (på grund av sjukdom); jfr dock äv. GUSTNA]
(enst., †) illamående, slö (på grund av bakrus). Dronningen (till prins Erik). Är Du sjuk? Prins E. oförskämdt. Nej, jag är bara lite gusten. Dronningen. Hvad är det? Prins E. Gisten, gissen, då! Ju mer vin man dricker dess torrare blir man i halsen. Strindberg GVasa 107 (1899).

 

Spalt G 1381 band 10, 1929

Webbansvarig