Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUPPIG, adj.2, l. GUPPOT, adj.
Ordformer
(-ig 1743. -ot 1662)
Etymologi
[sv. dial. (västra Sv.) guppet(er) o. d., stubbsvansad, svanslös; besläktat med sv. dial. gupp, kort underkjol, stubb, GUPPA, v.2, samt möjl. GUPPA, sbst.]
(†)
1) avstubbad, kort. En guppot rö kjortel. Ekeblad Bref 2: 340 (1662).
2) stubbsvansad? 2:ne Guppiga morkoppar (dvs. ett slags hästar). ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Anm. till 2. Då i sv. dial. (Västergötl.) ett adj. gråguppeter, gråfläckig, är anträffat, kunde guppig i det anförda språkprovet möjl. betyda: fläckig.

 

Spalt G 1374 band 10, 1929

Webbansvarig