Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GUPPA gup3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr GUPP, sbst.
Etymologi
[motsv. nyisl. goppa, hoppa o. d., samt möjl. sydt. dial. gupfen, güpfen, fara upp, ha en hoppande gång o. d.; jfr dock äv. (med nasal) GUMPA. Jfr GUPP, interj., samt GUFTA]
1) (i sht vard.) röra sig ryck- l. stötvis l. (smått) hoppa upp o. ned; äv., i förb. med prep. med: göra dylika rörelser med (ngn kroppsdel); vippa; äv. (i förb. med adverbial): röra sig framåt (springa, rida o. d.) med sådana rörelser. Spegel 163 (1712). På ojemn mark, .. då fordonet guppar starkt. KrigVAH 1828, s. 152. Båten började guppa. Almqvist AmH 1: 103 (1840). Jösse .. guppade hastigt till skogs. Skogvakt. 1893, s. 104. Två ryttare (kommo) guppande på stigen. Lundegård DrMarg. 2: 56 (1906). Han guppade med tårna .. under täcket. Sjödin StHjärt. 201 (1911).
2) (vard., föga br.) tr.: låta ngn guppa (i bet. 1). Farbror Runar guppade honom på sina magra knän. Öberg Makt. 2: 84 (1906).
Anm. Huruvida guppa hos Arvidi 80 (1651) är att föra hit l. till GUPPA, v.2, l. möjl. till GUPPA, sbst., kan icke avgöras.
Särsk. förb. (i sht vard.): GUPPA AV10 4. (föga br.) gm en guppande rörelse kastas av (åkdon l. dyl.). Vid björken der så när jag guppat af (kärran). Bellman 1: 109 (1770).
GUPPA FRAM10 4. Engelsmannen guppar fram på sin långhalsade, fina häst. Geijer (1810) i MoB 7: 129. Laurin Folkl. 280 (1915).
GUPPA UPP10 4. (mindre br.) Den andra ändan af brädet guppar up. Widegren (1788).
GUPPA UPP OCH NED10 4 0 4. CFDahlgren 5: 4 (1832). Han guppade upp och ned på den sviktande sängbotten. Bergman Mark. 117 (1919).

 

Spalt G 1374 band 10, 1929

Webbansvarig