Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRYNEKENS l. GRÖNKENS, sbst.
Ordformer
(gryneckens 1667—1718. grynkens 1694. grönkinss 1641)
Etymologi
[möjl. diminutivbildning till mnt. grone (grune), grön]
(†) ett slags tyg. SthmStadsord. 1: 82 (1641). Stiernman Com. 6: 524 (1718).

 

Spalt G 1093 band 10, 1929

Webbansvarig