Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUSIN grɯsi4n l. gru-, m.; best. -en; pl. -er; äv. GRUSINER grɯsi4ner l. gru-, l. GRUSIER grɯ4sier, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(grusier, pl. 18431904. grusiner, sg. 1897. grusiner, pl. 16141924)
Etymologi
[av ry. gruzin, av turk. g’ürǰü; jfr det härav ävenledes bildade GEORGIER]
(mindre br.) person som är invånare i l. bördig från Grusien (Georgien), georgier. Petreius Beskr. 1: 68 (1614). Nordenstreng EurMänRas. 280 (1917).

 

Spalt G 1067 band 10, 1929

Webbansvarig