| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRUMS grum4s, sbst.2, n.; best. -et.
(vard., numera mindre br.) grumsande, knot(ande), muttrande, smågräl, ”gruff”. Skall du icke mörda henne med ditt evärdeliga grums? Almqvist Amor. 51 (1822, 1839). NDA 1912, nr 355, s. 3.
Spalt G 996 band 10, 1929