Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROVLIG, adj.; adv. = (RP 2: 266 (1631), Kockeb. A 5 b (1650; ordklassen dock oviss)), -A (OPetri Sacr. H 3 b (1528), Borg Luther 1: 313 (1753)), -EN (KyrkohÅ 1909, MoA. s. 78 (1539), Möller (1745, 1755)).
Ordformer
(grof(f)l- 15281755. grofvel- (-ffue- m. fl. former) 15391753)
Etymologi
[fsv. groflika, adv.; jfr mnt. grofliken; avledn. av GROV]
(†)
1) till GROV 1, 2 a; i uttr. skära grovlig, skära i stora delar l. stycken. Skär .. (kålen) sedhan någhot grofligh. Kockeb. A 5 b (1650).
2) till GROV 9; ss. adv.: konstlöst, enkelt. Thetta haffuer iagh så grofliga .. most vthslå och föregiffua (dvs. framställa), för the groffua och oskickeliga Christna skul, som icke kunna tenckia longt om kring. LPetri Luther Nattw. F 1 b (1558).
3) till GROV 11 o. 12: ohyfsad, plump, rå; som på ett markant sätt strider mot det rätta; svår(artad); i sht ss. adv. OPetri Sacr. H 3 b (1528; adv.). Spy vthur sigh groffuelige och förskrecklige hädelser. AAAngermannus VtlDan. 565 (1592). Dawid hade så grofweligen försedt sig (mot Gud). Rudbeckius KonReg. 331 (1616). Borg Luther 1: 313 (1753; adv.).

 

Spalt G 989 band 10, 1929

Webbansvarig