Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRIP, numera bl. ss. senare ssgsled ~gri2p, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. griper, m., motsv. isl. gripr, m., eg.: ngt som man tagit i besittning, egendom; urspr. vbalsbst. till GRIPA, motsv. mnt. gripe, grepe, t. griff, feng. gripe, av ett germ. gripi-, m., växelform till ett germ. gripa- (se GREPP, sbst.1). Ordet är lån från fsv. o. isl.]
kostbarhet, klenod; numera bl. i ssgn DYR-GRIP. Undrade män at han intet skulle ransaka efter slijkan grip som hästen war. Verelius Götr. 190 (1664). Goda gripar eller kåstbara saker. Björner Sorle 1 (1737). Lönnberg Kåre 23 (1887).

 

Spalt G 925 band 10, 1929

Webbansvarig