Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRINDKRYDDE, sbst.
Etymologi
[av ett nt. grindkrüde, sidoform till en motsvarighet till t. grindkraut, av grind, skorv (stambesläktat med eng. grind, söndermala, och utgående från en ieur. rot ghrendh- som föreligger i lat. frendere, gnissla, söndermala, lit. gréndu, river) o. kraut (se KRUT, ört)]
(†) örten Senecio vulgaris Lin. (i ä. tid använd ss. botemedel mot bl. a. skorv), korsört. Linc. (1640; under senecio).

 

Spalt G 924 band 10, 1929

Webbansvarig