Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRENS, adv.
Ordformer
(greens 1603. grens 1669—1807)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) grens; till GREN l. GRENA, skreva; jfr GRÄNSLA, GRÄNSLE]
(†) gränsle. Apinian .. satte sigh greens öffuer Trädh (dvs. trädet), togh yxan, och begynte klyffua. Balck Es. 82 (1603). MNorberg (1779) hos Björnståhl Resa 5: 222. Möller (1790, 1807; under grensle). — särsk. i den adverbiella förb. grens över, gränsle. Barckhusen Cotossichin 38 (1669). Åtskilliga qvinfolk mötte oss på vägen (från Nås), alla redo som ryttare grens öfver, merändels utan sadel. Linné Ungd. 2: 349 (1734).

 

Spalt G 892 band 10, 1929

Webbansvarig