Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRAD gra4d, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[av nt. l. t. grad(e), av gerade (se GERAD)]
i sht tekn. rak, rät, jämn, plan. Grad med ngt, som befinner sig i rät linje l. i jämnhöjd med ngt. Städets eller klofvans kanter böra vara väl jemna och grada der de gripa stången. JernkA 1818, 1: 135. Alla snitt, hvilka skola förgyllas, måste inpressas .. fullkomligt grada med bräderna. Thon o. Kirsch 76 (1856). (Bräderna) hopfogas två och två, hvarvid tillses att de stå grad med hvarandra. AHB 6: 3 (1861). 2NF 23: 1258 (1916). — särsk. övergående i bet. av ett sbst., i uttr. i grad med ngt, i rät linje med ngt, äv.: i jämnhöjd med ngt. Scenens fond och sidoväggar höjdes .. i grad med åskådarrummets öfversta omgång. Schück VLittH 1: 330 (1899). Stenfoten sänkte sig i grad med gatan. Geijerstam LycklMänn. 7 (1899).
Ssgr: GRAD-FILA. tekn. fila (ngt) jämnt. Carlström Spinnm. 78 (1832).
-HYVLA. snick. hyvla (en yta) jämn, planhyvla. Slöjdaren 1882, nr 1, s. 4.
-MARSCH. (†) mil. marsch rakt fram. KrigVAH 1806, s. 173.
-SAX. tekn. plåtsax med vinkelanslag o. raka äggar. PT 1902, nr 110, s. 4.
-SKIVA. sbst.2 (sbst.1 se under GRAD, sbst.1) snick. rätskiva. Eneberg Karmarsch 1: 86 (1858). Landsm. XVIII. 1: 21 (1912).
Avledn.: GRADA, v.2 tekn. göra slät o. jämn, jämna. Eneberg Karmarsch 2: 641 (1862).
GRADHET, r. l. f. tekn. Carlström Spinnm. 67 (1832). UB 4: 421 (1873).

 

Spalt G 789 band 10, 1929

Webbansvarig