Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNÄGG gnäg4, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. gnägg; vbalsbst. till GNÄGGA]
(numera föga br.) gnäggande. Hiärne 3Hdskr. 7 (c. 1716). Bakom, der asparne susa, / Hörs jägarens valdthorn och hästarnes gnägg. Bellman 5: 265 (c. 1780). Jensen Puschkin 111 (1889). — jfr HÄSTE-GNÄGG.

 

Spalt G 675 band 10, 1929

Webbansvarig