Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNOM gnå4m, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. gnome; av gr. γνώμη, förnuft, förstånd, insikt, i pl. äv. om i korta verser uttryckta levnadsregler, bildat till stammen i γιγνώσκω, lär känna (jfr DIAGNOS, GNOMON, GNOSIS), besläktat med lat. nōsco, ä. gnōsco (jfr INKOGNITO, NOT, musiknot m. m.) o. (bildat på det svaga avljudsstadiet) KUNNA. — Jfr GNOMIKER, GNOMISK]
(i sht litt.-hist.) i aforistisk, ofta poetisk form framställd sentens l. allmän levnadsregel; tänkespråk. Man har af .. (Theognis) 1238 Gnomer, eller lärorika tankespråk. Norrmann Eschenburg 1: 196 (1817). Agardh ThSkr. 1: 4 (1842, 1855). 2NF 9: 1367 (1908).

 

Spalt G 667 band 10, 1929

Webbansvarig