Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNISTER, n., anträffat bl. i sg. best. gnistret.
Etymologi
[avledn. av GNISTA, sbst.]
(†) koll.: gnistor. Alt, hvad lågen och gnistret hant åtkomma, det antändes. Lenæus Delsbo 223 (1764).

 

Spalt G 661 band 10, 1929

Webbansvarig