Publicerad 1929 Lämna synpunkter GNARRIG, adj. Etymologi [till GNARR, sbst.2 2, l. GNARRA] (†) som knorrar, knarrig. En gnarrig gubbe. Lind (1749; under knorricht). Spalt G 645 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
