Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLYTT glyt4, sbst.1, l. (numera knappast br.) GLUTT glut4, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(glutt 1846—1925. glytt 1833 osv. glött 1712—1848)
Etymologi
[sv. dial. glytt, glött; jfr d. (dial.) glut, barn, liten flicka; möjl. besläktat med GLUNT]
(vard., bygdemålsfärgat) (liten) pojke; i södra Sv. äv. om liten flicka, (litet) barn, äv. om barnslig vuxen person. Han är en stor glytt, ett stort barn (jfr BARN II 2 a). Spegel (1712; fr. Skåne). Schultze Ordb. 1548 (c. 1755). (Sv.) Glutt, .. (eng.) baby. Björkman (1889). Tvånget för ”glyttarna” i Malmö att hörsamma kallelse till förhör i kyrkan. Segerstedt Händ. 323 (1926). — jfr SMÅ-GLYTT.
Avledn. (vard., bygdemålsfärgat, i sht i södra Sv.): GLYTTAKTIG, adj.
Avledn.: glyttaktighet, r. l. f. —
GLYTTIG, adj. barnslig.
Avledn.: glyttighet, r. l. f. barnslighet; äv. konkretare, om handling l. yttrande.

 

Spalt G 601 band 10, 1929

Webbansvarig