| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLUNK gluŋ4k, r. l. m. (AOxenstierna, Östergren) l. n. (Klint (1906)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (WoJ (1891), Östergren).
(vard., numera knappast br.) motsv. GLUNKA 1: glunkande; ryktesvis erhållen underrättelse, rykte; särsk. i uttr. få l. hava (hört) glunken om, förr äv. av (ngt), höra resp. hava hört glunkas om (ngt). Doch är om belägringen (av Jönköping) fuller vist; men om Rumbleborg ähr .. (blott) een glunck eller mening. AOxenstierna 2: 77 (1612). Håkon Iarl fick någon glunk thär om, at (osv.). Peringskiöld Hkr. 1: 263 (1697). Hafva glunken eller röken af en ting. Serenius (1741). Jag har hört glunken theraf. Lind (1749). Östergren (1925).
Spalt G 592 band 10, 1929