Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GIVMILD gi3v~mil2d, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(gäff- 1673 (: gäffmild, sbst.))
Etymologi
[fsv. giäfmilder (motsv. isl. gjafmildr), till fsv. giäf, gåva (isl. gjǫf), till GIVA, v. Formen giv- beror väsentligen på anslutning till GIVA, v. I 4]
(i vårdat spr.) som gärna ger, frikostig, rundhändt. Han är givmild mot de fattiga. Givmild med l. på, förr äv. i ngt. Man skal wara geffmildher j wärdzligha äghadeelar. OPetri MenFall B 8 b (1526). Honom tilskrifwes (effter såsom Historieskribenterne wore ther medh myckit giffmilde) Mirakel och Vnderwärk. Schroderus Os. 2: 56 (1635). Giffmild Wän, får gifwit igen. Grubb 249 (1665). (Yngve) var gifmild på gods och penningar. Strinnholm Hist. 1: 226 (1834). Sällan har väl en furste varit af en gifmild försyn så rikt utrustad med alla snillets gåfvor som Gustaf III. Odhner G3 1: 260 (1885).
Avledn.: GIVMILD, f. (†) givmildhet. Giffmild skal geldas om wenskap skal hollas. SvOrds. A 7 a (1604). Hans Mun förutan List, Hans Hand af gäffmild rijk. Lucidor (SVS) 313 (1673). —
GIVMILDELIGA, adv. (†) givmildt, frikostigt. Linc. (1640; under perliberaliter). —
GIVMILDHET, r. l. f. (i vårdat spr.) frikostighet, rundhändthet. Givmildhet med l. på, förr äv. av ngt. Carl IX Swar A 2 b (1606). Det ena Rikets Handlandes gifmildhet af varor och kram åt sine fattige Commissionairer i det andra. Dalin Arg. 1: 169 (1733, 1754). —
GIVMILDIG, adj. (†) givmild. Törnewall D 3 a (1694).
Avledn.: givmildighet, f. (†) givmildhet. Schroderus Os. 1: 127 (1635).

 

Spalt G 486 band 10, 1929

Webbansvarig