Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GINNUNGAGAP jin3uŋa~ga2p, äv. GINUNGAGAP ji3nuŋa~, förr äv. (i vers) GINUNGSGAP, n.; best. (i bet. 2) -et; pl. (i bet. 2) =.
Ordformer
(ginn- 1868 osv. gin- 16891917. -unga- 1689 osv. -ungs- 1814)
Etymologi
[av isl. ginnungagap, ssg med gap (se GAP). Förra ssgsleden (som icke anträffats utanför ssg) är sannol. en bildning samhörig med det förstärkande prefixet ginn- (av ett äldre ginv-, samhörigt med GINA, v.3) o. eg.: ofantlig utsträckning (l. den ofantligt utsträckte)]
1) mytol. namn på det gapande svalg l. den tomma rymd som enligt den isländska kosmogonien fanns före världens skapelse. Rudbeck Atl. 2: 457 (1689). SvH 1: 281 (1903).
2) (i vitter stil) i bildl. l. överförd anv.: stort l. bottenlöst svalg. Ahrenberg Stockj. 233 (1892). (Ryssland o. Japan) ösa alla sina realiserbara tillgångar i krigets ginungagap. PT 1904, nr 221 A, s. 3. Bäst det är öppnar den gamle tjuren sitt ginungagap i en rekordgäspning. Rosen Kap 158 (1912).

 

Spalt G 413 band 10, 1928

Webbansvarig