Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GILL, adj.2
Etymologi
[jfr sv. dial. gel, gäl, gill(er), yr, glad, brunstig; i avljudsförh. till got. gailjan, göra glad, avledn. till ett adj. motsv. t. geil, feng. gāl, kättjefull, mycket glad; möjl. till roten ghi (jfr GINA, v.3) o. i så fall med bet. ”som har begär, kättjefull” utvecklad ur en grundbet. ”gapande”]
(†) upprymd, livlig, munter, glad. Spegel 611 (1712). (Sv.) Gill, (lat.) Alacer, vegetus. Schenberg (1739). LexTrip. (1742). — jfr GIFTAS-GILL, adj.2

 

Spalt G 399 band 10, 1928

Webbansvarig