Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GIGA ji3ga2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(gi(i)ga (gigha, gijga) 1538 osv. giige c. 1580. gigia 1697 (: Gigio-Lekare))
Etymologi
[fsv. gigha, liksom d. gige, isl. gígia, av mnt. gige; jfr mht. gīge, t. geige, fiol, avledn. av mht. gigen, vagga, gunga, o. besläktat med GIGA, v.3]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh. samt i arkaiserande l. poetiskt spr.) urspr.: fiolliknande musikinstrument med strängar o. spelat med stråke, under medeltiden förekommande i två former, en liknande en mandolin, men utan greppband, o. en med insvängda sidor o. med greppband; sedermera om fiol i dess senare, mera utvecklade form. VarRerV 47 (1538). På harper och på giger / kunde honn leke well. Visb. 1: 19 (1572). Den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Norlind AMusH 166 (1920). — jfr BAS-, NYCKEL-GIGA. — särsk.
a) (†) i uttr. glad l. munter som en giga, ”glad som en spelman”. Han ser frisker ut och är glad som en giga. Schröderheim Opt. 99 (1794). Bremer Bref 4: 214 (1862).
b) (enst.) bildl. För oskulds glantz väl tystnar afvunds giga. Kolmodin Dufv. 110 (1734).
2) (mindre br.) elliptiskt för MUN-GIGA. Sahlstedt (1773; med hänv. till mungiga). Nordforss (1805). Med lösta bekymmer / Satt en hvar på sin bänk, och den aktade tiggaren Aron / Fröjdade alla och spelte en surrande polska på gigan. Runeberg 1: 87 (1832). Östergren (1924). — jfr MUN-GIGA.
Ssgr (till 1, numera bl. i fråga om ä. förh.): A: GIG-FODER. (†) fodral till giga; jfr FIOL-FODRAL. Schultze Ordb. 1222 (c. 1755).
-MAKARE. Schultze Ordb. 2948 (c. 1755).
-SPEL. (gige-) BOlavi 107 b (1578).
-SPELARE. (gig- 1862. gige- c. 1755. gigo- 1854) jfr GIGA-LEKARE. Schultze Ordb. 4773 (c. 1755). Strinnholm Hist. 5: Reg. 53 (1854).
-STRÅKE. (gige-) Linc. Fff 5 b (1640).
B (†): GIGA-LEKARE. (giga- 18341871. gige- 1789. gigo- 16971854) gigspelare. Peringskiöld Hkr. 1: 27 (1697). Kindblad (1871).
C (†): GIGE-BÅGE. [fsv. gigho bughi] gigstråke. Linc. Fff 5 b (1640).
-GNED. (dåligt) spel på giga. Lind 1: 789 (1749).
-LEKARE, se B.
-SPEL, -SPELARE, -STRÅKE, se A.
D (†): GIGO-LEKARE, se B.
-SPELARE, se A.
Avledn. (till 1): GIGA, v.1 (i vitter stil, i sht poesi) spela på giga. Otwungen speleman gijgar bäst. Grubb 584 (1665). Hör jag guden Pan, som gigar. Forsberg Sord. 77 (1917).
GIGARE, m. (i fråga om ä. förh.) gigspelare. SvForns. 1: 123. VarRerV 47 (1538). VittAH 6: 160 (1791). Heidenstam Folkung. 1: 311 (1905).

 

Spalt G 389 band 10, 1928

Webbansvarig