Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GIA, f.; pl. -ar.
Ordformer
(gia 1712. gjar, pl. 1685)
Etymologi
[av isl. gjá]
(†) klyfta, rämna. Spegel GW 78 (1685). Dens. (1712).

 

Spalt G 371 band 10, 1928

Webbansvarig