Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEVÅGEN, adj.
Ordformer
(gevogen 1644. gevågen 1654—1683)
Etymologi
[liksom ä. d. gevaagen av t. gewogen, eg. p. pf. av wägen (se VÄGA), ”som väger över mot (ngn)”; jfr BEVÅGEN]
(†)
1) välvillig, gunstig, tillmötesgående; jfr BEVÅGEN 1. Deth Edh(ers) Excell(ens) uti hanss värfs befordring ville låta finna sigh så gevågen. OxBr. 8: 225 (1654).
2) med prep. till: hågad l. benägen för (ngt); jfr BEVÅGEN 3. AOxenstierna Bref 4: 110 (1644). Ehuru mycket en menniskia til dät onda är gewågen. Hermelin DuFour C 4 a (1683).
Avledn.: GEVÅGENHET, f. (†) till 1: välvilja. VDAkt. 1677, nr 186.

 

Spalt G 364 band 10, 1928

Webbansvarig