| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GEOMETRISK -me4trisk, adj.; adv. -T.
adj. till GEOMETRI.
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.; se dock a) till GEOMETRI 1. CivInstr. 248 (1628). Jordrefningar, eller så kallade Geometriske mätningar. PH 5: 3372 (1752). Pfeiffer (1837). jfr: De geometriska jordeböckerna från 1600-talets förra hälft. Erixon Skultuna 1: 642 (1921). särsk.
a) (i fackspr.) i uttr. geometrisk karta, landtmäterikarta; förr äv. ngn gg om detaljerad geografisk karta. Geometrische Landtkart aff Siäryegårdhen I Westerhaffwet wed Elfborg. GbgFörsv. 1922, s. 40 (1640). Som jag förut lärt Geodesien, .. lärde jag min discipel samma konst, och afmätte med honom Sålla säteri, hvaröfver jag upprättade geometrisk charta. Nyrén Charakt. 98 (1780). SFS 1920, s. 558.
b) (†) i fråga om vissa inom landtmäteriet använda mått. Geometriske Alner .., som räckia ifrå Armbogen och in til Finger endan. Lælius Bünting Res. 1: 31 (1588). Geometriske Steg. Rålamb 8: 70 b (1691). Geom(etrisk) Tum. Nicander IVetA 1776, s. 108 (om decimaltum). BtKännVLand 3: 66 (c. 1795).
2) till GEOMETRI 2. Luth Astr. 50 b (1584). Geometriska figurer. Höpken 1: 217 (1745). Bergroth Geom. 1 (1876). särsk.
a) [urspr. behandlades multiplikation av storheter av geometrien] mat. i vissa uttr.
α) geometrisk progression l. serie, följd av storheter där kvoten mellan två på varandra följande sådana genomgående är densamma; motsatt: aritmetisk progression l. serie. Palmquist Alg. 1: 101 (1745). Aldén Medb. 4: 130 (1885).
β) geometriskt medium l. medeltal, tal som erhålles därigm att kvadratroten drages ur produkten av tvenne givna storheter. Haglund Alg. 203 (1875). NF (1882).
b) konst. om mönster l. stil som utmärker sig gm användning av geometriska figurer; särsk. i uttr. den geometriska stilen o. d., särsk. om den konststil som på Greklands fastland efterträdde den mykenska; äv. i överförd anv. 1MinnNordM VII. 2: 1 (1884). Ormgudinnans kult fortsatte .. i den gamla formen i geometrisk tid. Nilsson GrRelH 21 (1921).
c) [jfr Spinoza († 1677) Ethica ordine geometrico demonstrata] filos. i fråga om bevis som använda geometriens metod att ur allmänna o. självklara satser härleda speciella bestämningar. Leopold 3: 188 (1798, 1816). Borelius Log. 57 (1863).
Spalt G 329 band 10, 1928