Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENSATS, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. gegensatz; av GEN- 5 o. SATS]
(†)
1) sats som upphäver l. står i motsats till en annan sats; äv. övergående i bet.: inkast, replik. Dalin Arg. 2: 359 (1734, 1754). Diantre och Peste .. ge honom (dvs. magister Heliotropius) gensatser, som han ej kan förlägga (dvs. vederlägga). Dens. Vitt. II. 6: 39 (1736). De många gensatser, infall och qvickheter, som Italienare kalla Impressi. EafSotberg i 1VittAH 3: 251 (”451”) (1780).
2) motsatt förhållande, motsats. ReflexQvinn. 104 (1817; klandrat i SvLitTidn. 1818, sp. 429).

 

Spalt G 309 band 10, 1928

Webbansvarig