Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GENOMLYSA je3nom~ly2sa, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -NING (i bet. 1 slutet).
Ordformer
(genom- 1640 osv. igenom- 16471797)
Etymologi
[jfr d. gennemlyse, t. durchleuchten; till GENOM 2 (i bet. 1 till a o. b slutet, i bet. 2 o. 3 till a)]
1) lysa tvärs igenom (ngt); genomtränga (ngt) med (sitt) ljus; låta ljus genomtränga (ngt); numera föga br. (se dock slutet) utom i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Linc. (1640; under pelluceo). Palmblad Nov. 2: 69 (1819, 1841). De högst intagande landtlifsskildringarna .. äro genomlysta af humorns solsken. NF 11: 118 (1887). Björkarnas blanka kvistar glänste som glas i snåren, och de halft utvecklade löfven genomlystes af gull. Hallström El. 115 (1906). Böök ResSv. 61 (1924). — särsk. (fullt br.) med. låta röntgenstrålar passera gm (en organism). NF 24: 173 (1916). Genomlysning af föremål medelst röntgenstrålar. Därs. 182. jfr RÖNTGEN-GENOMLYSNING.
2) framträda l. synas (klart) tvärs igenom ngt; ofta mer l. mindre oeg. l. bildl.; numera nästan bl. i p. pr. Lind (1749). Denna klädnad är lätt och sval; den låter ock kroppens växt genomlysa. Ödmann MPark 49 (1800). Den techniska mödan skall ej genomlysa (i konsten). Tegnér FilosEstetSkr. 325 (1808). (Illern) är till färgen mörkbrun med genomlysande hvitgul bottenull. Högdahl Jaktb. 226 (1913).
3) (i sht i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv., om sak: som genomsläpper ljus utan att vara fullständigt genomskinlig; förr äv.: genomskinlig. Lind (1749). En annan del (kroppar) framsläppa äfven ljuset, men svagt, så att man ej genom dem urskiljer form och färg; de sägas vara genomlysande. Fock 1Fys. 274 (1853). Vanlig opal, genomlysande till ogenomskinlig. 2NF 20: 736 (1914).
Avledn. (till 1; jfr 3): GENOMLYSLIG, adj. (genom- 1682c. 1755. igenom- 1689) (†) varigm ljus kan framtränga; genomskinlig. RelCur. 14 (1682). Schultze Ordb. 2800 (c. 1755).

 

Spalt G 273 band 10, 1928

Webbansvarig