Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GASOLIN gas1ωli4n, äv. ga1s-, äv. -ol- l. -ål-, r. (TSjöv. 1890, s. 208, osv.) l. n. (Gas 1923, nr 1, s. 3, osv.); best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =, ss. n. -et; pl. (i bet. olika slag av gasolin) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet gaz-)
Etymologi
[jfr t. gasolin, eng. gasolene, gasoline, bildat till GAS, sbst.1]
tekn. benämning på den näst petroleumeter mest flyktiga av de produkter som erhållas vid destillering av bärgolja o. som användes vid framställning av gasolingas; jfr KANADOL. NF 2: 296 (1877). SFS 1924, s. 178.
Ssgr: GASOLIN-GAS. tekn. blandning av gasolinångor o. luft (använd ss. belysningsmedel), benoidgas, luftgas. KemT 1903, s. 157.
Ssg: gasolingas-behållare.
-ÅNGA, r. l. f.

 

Spalt G 145 band 10, 1928

Webbansvarig