Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GARNERA garne4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (garne´ra Weste), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); jfr GARNITYR.
Etymologi
[liksom d. garnere, holl. garneeren o. t. garnieren, av fr. garnir, förse, utrusta, omgiva (med ngt som skyddar) m. m., ffr. g(u)arnir; av germ. ursprung o. besläktat med fht. warnôn, skydda, varna, refl.: förse sig (med), mnt. warnen (till skydd) förse, utrusta (med) o. d. (se VARNA); jfr eng. garnish. Anm. Ordets flesta bet. äro utvecklade redan i fr.]
1) (†) förse l. utrusta (med ngt väsentligt); fylla; äv.: möblera. När jag påstod (dvs. begärde) et väl garneradt Cabinet, skiänkte han mig en omeublerad kammar. Dalin Arg. 1: 283 (1733, 1754). Kl. 4 hade jag min cassern garnerad (med där förlagd truppstyrka). HT 1918, s. 199 (1809). Ekbohrn (1904). — särsk.: bestycka (fästningsvärk). Garnera största dehlen aff Skåttgluggarna. Rålamb 8: 106 (1691). Lindfors (1815).
2) (numera mindre br.; se dock a, b, c) förse (ngt) med en kant l. inramning (av ngt annat), kanta; ofta i prydnadssyfte. Linné Sk. XI (1751). En ring af svart klädda äldre fruntimmer garnerade rummet (vid begravningen). Knorring Vänn. 1: 16 (1835). En .. landsväg, på bägge sidor garnerad med pilar. Palmær Eldbr. 142 (1848). Island är garneradt med vrak sedan tusen år. Engström Häckl. 53 (1913).
a) (fullt br.) i fråga om kvinnokläder, gardiner, stundom möbler o. d.: besätta l. kanta med band, bård(er), broderi(er), spets(ar) o. d. Garnera en klänning med band. 3Saml. 7: 72 (1670). Hattarne garneras med breda blonder. Envallsson Frunt. 45 (1793). Det garnerade släpet (på en kjol). Benedictsson Peng. 150 (1885). (†) Garnerade Hanskar. BoupptSthm 22/7 1667. — jfr KNAPP-, PÄLS-GARNERAD m. fl.
b) (fullt br.) kok. kring en (på fat upplagd) maträtt anbringa (ngt. ss. tillbehör), äv. enbart för utseendets skull; äv.: dekorera (en maträtt) på olika sätt. Salé 16 (1664). Gurkorna kunna .. serveras som ensam rätt, eller garnerar man kötträtter dermed. Hagdahl Kok. 749 (1879). Grafström Kond. 218 (1892).
c) (i sht i fackspr., fullt br.) besätta l. infatta (smycke, ring, nål l. dyl.) med juveler o. d. En skiön turkisk knijf .. med diamanter garnerat. KKD 4: 52 (1711). HbgD 1915, nr 345, s. 16.
d) (numera knappast br.) allmännare: pryda, smycka. Palatset .. med sina skilderier, statuer och andra rara stycken garneradt och ziradt. Kurck Lefn. 73 (1705). BonnierKL (1924). (†) En Himmel, om och om garnerad medh Cometer. Wexionius Sinn. 3: B 1 a (1684).
3) (†; se dock slutet) bekläda (ytan l. sidan av ngt med ngt annat), ”fodra”. (De hade lagt) torf til at garnera dammen med. ARydelius (1731) i SvMerc. 3: 682. — särsk. [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera föga br.) skeppsb. o. sjöt. förse (fartyg) med garnering (se d. o. b β). Meurman (1846). Karl Augusts stora däckade och garnerade frakteka. Månsson Rättf. 1: 107 (1916).
Anm. En gm anslutning till GARDIN uppkommen förvrängning är gardineras i följande ex. Bräder .. som skutan gardineras medh. BoupptSthm 23/5 1674.
Ssgr (jfr äv. ssgrna under GARNERING): (2 a) GARNER-BAND. (föga br.) NVexiöBl. 1859, nr 4, s. 3. Malmbgt 1894, nr 39, s. 4.
(2) -MOSSA. (†) (den till utfyllning o. prydnad mellan ytter- o. innanfönster använda) laven Cladonia fimbriata Fr., ”renmossa”. NJournHush. 1791, s. 34.

 

Spalt G 122 band 10, 1928

Webbansvarig