Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALIPPA galip3a2 l. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er Törngren Artill. 1: 123 (1794), KrigVAT).
Ordformer
(äv. skrivet gall-)
Etymologi
[sannol. efter ngn utländsk motsvarighet till KALIBER (se d. o.); jfr eng. cal(l)ip- (p)er, instrument för mätning av runda kroppars diameter]
(förr) tekn. vid kanongjutning med kärnstång: rund, platt, med tre l. fyra utstående armar försedd järnring, som insattes i gjutformen vid bakre ändan (ev. båda ändarna) av det blivande kanonloppet och varmed kärnstången, kring vilken kanonröret göts, hölls i rätt läge; jfr KRANS-JÄRN. VetAH 1782, s. 276. Rinman (1788). KrigVAT 1848, s. 4 (i fråga om förh. år 1756).
Ssg: GALIPP-STJÄRT. (†) (den böjda ändan på) galippas arm. PH 9: 279 (1770). (Sv.) Galip-Stjert; (d.) Krandsjernets Ende. Reinhold (1838).

 

Spalt G 39 band 10, 1928

Webbansvarig