| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRÖVRA, v.1 -ade; o. FÖRÖVA, v.3 -ade. vbalsbst. -ÖVNING (Linc. (1640; under expugnatio), HT 1912, s. 119 (1656)), -ÖVRING (Schroderus Liv. 72 (1626), Rääf Ydre 3: 209 (i handl. fr. 1665)).
(†)
1) erövra, intaga, bemäktiga sig (ngt). Then deel som j vdj forlidne sommer til priis foröffret haffwa. GR 10: 293 (1535). När han hade samma Stad förstört, föröfrade han och Capua, och lät nedrifwa Murarne. Dryselius Monarchsp. 372 (1691).
2) förvärva, förskaffa sig, vinna. GR 8: 1 (1532). Tilstäde honnom her J wort Riike att bruge szin köpenskaffn, och åther frij att komme her vtt Jgenn mett hwess deel han Foröffrandis warder tiil godz eller peninga. Därs. 10: 181 (1535). Schroderus Os. 1: 283 (1635).
Spalt F 3614 band 9, 1928