Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-ÖMKA. (†) refl.: ömka sig; jfr FÖR-YNKA. Han .. förömkadhe sigh offuer theras hiertas blindheet. Mark. 3: 5 (Bib. 1541; NT 1526: förynkadhe sich). Schenberg (1739).
-ÖNSKA, -an (VDAkt. 1723, nr 286 (i bet. 1), OfferdalKArk. N I 1, s. 166 (1731; i bet. 1)), -ning (BtFinlH 2: 358 (1670; i bet. 2), VDAkt. 1736, nr 755 (i bet. 1)). (†)
1) [jfr d. forønske] till II B: önska (ngt); tillönska (ngn ngt). VDAkt. 1660, nr 144. Näst det iagh Eder Faderl. Högwyrdigheet ett helsosampt .. nijtt åhr trol. förönskar. Därs. 1688, nr 31. UrFinlH 652 (1754).
2) [jfr t. verwünschen] till II 1 a μ: önska ondt över (ngn), förbanna (se d. o. 3). BtFinlH 2: 332 (1670). Hr Johans .. förargeliga och otijdiga lefwerne med slagzmåhl, bannande, Förönskande (osv.). VDAkt. 1689, nr 33.
(I 2) -ÖVA 3~20, v.1, -ning (se FÖRÖVNING, sbst.1). [jfr t. vorüben]
1) (numera knappast br.) med personobj.: öva (ngn) i förväg, giva (ngn) en förberedande övning (till ngt). (Jesus’ lärjungar) föröfvades till sin blifvande beskickning. Wingård 2: 367 (1844).
2) (i fackspr.) med sakobj.: i förväg inöva (ngt med ngn). Att föröva utförandet av bajonettanfall. Tingsten InfUtbildnEx. 94 (1918).

 

Spalt F 3612 band 9, 1928

Webbansvarig