Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-VIST, f. [till VIST, vistelse, bostad] (†) hemvist. LPetri Kr. 10 (1559). Syslomansgård, vthi hwilkom .. Syslomän .. måge haffua sijn förwist. Dens. KO 48 a (1571). —
(II 1 b α) -VISTNA, -ing (Cederschiöld). [till VISTNA, vissna; jfr VISTEN, vissen] (†) = FÖRVISSNA 1 o. 2. Sahlstedt (1757; med hänv. till vistna). Förvistnade lemmar på menniskans kropp. Dens. (1773). Blomman börjar förvistna. Widegren (1788). Cederschiöld QvSlägtl. 3: 233 (1839). —
(jfr II B) -VIT, n. (-vijt) [jfr VITA, avvisa, samt FÖRVITA o. fsv. forvita, förmena, hindra] (†) avvisning, avslag. Men Frijaren, som dem i Otijd effterrände, / De gofwe strängt Förwijt med Boga och med Lans. Dahlstierna (SVS) 93 (1697).

 

Spalt F 3556 band 9, 1928

Webbansvarig