Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTÄRLIG förtæ4rlig l. fœr-, i Sveal. äv. 032, adj.
Etymologi
[avledn. av FÖRTÄRA; jfr d. fortærlig]
1) (numera bl. jur., mindre br.) motsv. FÖRTÄRA 1: som kan förtäras l. konsumeras. Tull af alle förtärlige och slijtelige Wahrur. Stiernman Com. 1: 902 (1624). Schrevelius CivR 1: 102 (1844). Ask SvSakrätt 6 (1889). jfr O-FÖRTÄRLIG.
2) (†) motsv. FÖRTÄRA 5 c, om mat: smältbar. (Man) måste .. beflijta sig om en lätt, snart förtärlig och week Maat. Roberg Beynon 156 (1697).
3) (†) motsv. FÖRTÄRA 5 d, om eld: förtärande. Bullernæsius Lögn. 228 (1619).

 

Spalt F 3483 band 9, 1928

Webbansvarig