Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTÄCKT förtäk4t l. fœr-, p. adj. -are (i bet. 4; gradf. dock föga br., Östergren (1924; angivet ss. sällsynt)); n. o. adv. =.
Etymologi
[y. fsv. fortä(c)kt(h) (för-), p. pf. av forthäkkia (se FÖR-TÄCKA, v.2); jfr ä. d. fordækket, fortakt, fortækket, mnt. vordecket, t. verdeckt]
1) (numera knappast br.) motsv. FÖR-TÄCKA, v.2 1: betäckt, överhöljd; tilltäckt; äv. bildl. (Lazarus’) ansikte war förtäkt medh en swettedwk. Joh. 11: 44 (NT 1526; Bib. 1917: inhöljt). 2Kor. 4: 3 (NT 1526). Hon steg dit ner med .. en förtäckt lampa (dvs. blindlykta). Leopold 3: 474 (1800, 1816). Cavallin (1875). [efter t. verdecktes schloss] (†) om lås vars mekanism är innesluten i ett fodral av bleck. 15 st gemena kist lååss 1 for täckt kist lååss. BoupptSthm 27/10 1679, Bil.
2) (†) täckt; försedd med tak l. (i fråga om skepp) däck l. (i fråga om kärl) lock l. dyl. Förtekt skep. VarR 50 (1538). Uti förtäckt rum (dvs. med tak). Stiernman Com. 5: 482 (1694). Med förtäckta luntor (dvs. med påsatta luntbetäckare). Kurck Lefn. 124 (1705).
3) (†) skyddad mot eld osv. (äv. mot insyn) gm befästning l. terrängföremål, betäckt; i sht bef. i uttr. förtäckta vägen, betäckta vägen (se BETÄCKA 9 b α γ’). Wärnskiöld Fortif. C 1 a (1673). Ingen Ryss (tordes) .. wijsa sig på gator äller å fälltet annorstädes, än der de woro förteckte (för kanon- o. gevärselden). KKD 1: 68 (1705). Deleen (1829).
4) motsv. FÖR-TÄCKA, v.2 2: som icke synes; gömd, dold; lönnlig; hemlig; äv. i överförd l. bildl. anv.; utom i a, c, e numera knappast br. utom i fråga om handling l. sinnesstämning. Brahe Kr. 65 (c. 1585). Affgudherij är Tweggehanda: 1. Förtäckt och subtiligt. 2. Grofft och vppenbart. L. Paulinus Gothus ThesCat. 21 (1631). Solen .. hafwer warit förtäkt af molnfläckar. Spegel Pass. 192 (c. 1680). En mer eller mindre förtäckt despotism. SvT 1852, nr 198, s. 2. Emellan de båda (parti-)grupperna .. fortgick .. en mer eller mindre förtäckt strid. Odhner i 3SAH 6: 72 (1891). — jfr O-FÖRTÄCKT. — särsk.
a) (fullt br.) snick. om spikning (från sidan) o. d.: som icke synes på fram- l. yttersidan. Eneroth Karmarsch 1: 193 (1858). HbPedSnick. 168 (1890). (Golv-)plankorna .. inspikas ”förtäckt”, d. v. s. från sidan. 2UB 1: 441 (1898).
b) (†) spelt. om kort: med avigsidan upp. Düben Talism. 3: 56 (1817).
c) i fråga om muntligt l. skriftligt yttrande (tillf. äv. om bild o. d.): som icke framställer saken l. förhållandet rättfram l. otvetydigt, utan bl. genom antydningar l. bilder; förstucken, beslöjad; förr äv. övergående i bet.: dunkel, svårfattlig; äv. ss. adv.; numera huvudsakligen i uttr. (i l. med) förtäckta ordalag l. (numera ålderdomligt) ord, äv. förtäckt hot(else), förebråelse o. d. Sy, nw talar tu openbarligha och sägher ingen förtäkt oordh. Joh. 16: 29 (NT 1526). Han .. schriffver .. fast mörckt och förtäcktt. GR 25: 213 (1555). Han skref .. under förtäkta namn. Loenbom Stenbock 4: 335 (1765). Förtäckt beröm. Weste (1807). Tidningen .., som, i det den skenbart bekämpade klassicismen, förtäckt angrep det österrikiska förtrycket. NF 12: 974 (1888). Förtäckt anspelning. Klint (1906).
d) (†) spelt. i uttr. förtäckt schack; motsatt: avtäckt (se AVTÄCKA 1 a ε). Förtäkt Schack är, då en Piese ej sjelf kan Schacka, men genom sin bortgång lämnar en annan frihet därtil. Königstedt Schacksp. 29 (1771).
e) [efter t. verdeckt] (fullt br.) mus. i uttr. förtäckt oktav, kvint, om två i samma riktning (dvs. båda fallande l. båda stigande) fortskridande stämmors övergång från ngn annan intervall till oktav resp. kvint osv. Bauck 1Musikl. 1: 111 (1864). Berg Jadassohn 50 (1901). jfr (†): Förtäckte toner äro sådane som ej synas utsatte, men icke desto mindre supponeras vara med i ackordet. Envallsson MusLex. (1802).
5) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) svekfull, bedräglig, förrädisk. GR 3: 95 (1526); jfr Tegel G1 1: 115 (1622). Juther wette well göre theris entskyllingh, .. och är doch icke annet än idhell skalcheet bedrugh och förtechte stycker. GR 17: 417 (1545).

 

Spalt F 3472 band 9, 1928

Webbansvarig