| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTRYCKA förtryk4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtry´cka Weste; förtry`cka Dalin), v.1 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); jfr FÖRTRYCK, sbst.2
1) (numera bl. i fackspr.) utsätta (ngt) för hårdt tryck o. därigenom förändra (dess) form l. läge; hoptrycka, sammantrycka; nedtrycka; äv. refl. Rör, som .. under torkningen kastat sig, blifvit förtryckte (osv.). Gundberg Tegel 26 (1860). TT 1887, s. 177 (refl.). Hahnsson (1896). (†) När man will the (dvs. grenarna på palmträd) skola böya sigh vp, plägar man förtryckia them. Svart Ähr. 61 (1560). — särsk.
a) bärgv. o. geol. med avs. på bärglager, malmgång o. d.: undantrycka, hoptrycka; i pass. med intr. bet.: undantryckas, hoptryckas, avsmalna, förtunnas; numera i sht i p. pf. ss. adj.: hoptryckt, förtunnad, av mindre mäktighet än på andra ställen hos samma lager l. fyndighet. Ju mera man kommer in på Malmgångarne under Fiellets högd, ju mera förtryckas de och blifva smale. Tilas PVetA 1742, s. 10. Ormbergssten .. står i smala och ofta förtrykta gångar. Hülphers Dal. 630 (1762). Jaspis-lagret tycktes .. blifva förtryckt af den öfverliggande Hällen. VetAH 1805, s. 97. 5SvGeolU 6: 190 (1915).
b) byggn. i p. pf., om båge, valv, kupol o. d.: vars höjd är mindre än halva spännvidden; ”tryckt”; stundom liktydigt med: elliptisk. Hvalfvet (i eldvalvsgången å en tegelbränningsugn) kan göras efter behag förtryckt, rundt eller spetsigt. VetAH 1815, s. 54. Baldakinerne ha förtryckta tudorbågar med yfvigt rosverk. Brunius GotlK 2: 272 (1865). TT 1901, Ark. s. 25.
2) undertrycka, underkuva, förkväva (ngt); förr äv.: besegra (ngn), tillintetgöra, nedslå, krossa (ngn l. ngt); numera bl. ngn gg (i vitter stil) med abstr. obj., mer l. mindre anslutande sig till (o. fattat ss. en bildl. anv. av) 4. Alla godha dyghder skola fortryckias. OPetri 2Post. 4 a (1530). Wij skole .. förtryckia the onda begierelsen som j oss äre. Dens. MenSkap. 72 (c. 1540). At j idhra fiendar haffuen förtryckt medh stoor äro. 1Mack. 14: 21 (Bib. 1541). Anden .. förtrycker kötet. FörsprRom. Q 2 b (Därs.; NT 1526: nedherslår). Förtryckia Sanningen. Schroderus Os. III. 1: 262 (1635). Alt hwad fienden förehade, at öfwerrumpla och förtrycka Honom (dvs. K. XII). Nordberg C12 1: 47 (i handl. fr. 1698). Glädjen är en för stark andlig kraft att kunna förtryckas. Hwasser VSkr. 3: 316 (1858). Levertin Leg. 117 (1891). — särsk. (†) med avs. på växt: förkväva, hindra l. hämma i växten l. utvecklingen; särsk. i p. pf., om träd: som på grund av bristande tillgång på ljus icke nått sin fulla utveckling. En sädhesman gick vth til ath så sina säädh, .. sompt föll ibland törne, och törnebuskana gingo medh vp, och förtrykte thet. Luk. 8: 7 (NT 1526; Bib. 1541: förquaffde). Trozelius Rosensten 136 (1752). Förtryckta träd. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 328 (1857). Svedelius Koln. 10 (1872).
3) (†) vålla (ngn) betryck l. trångmål l. vedervärdigheter l. olycka; göra (ngn) förfång l. men l. skada; pina, plåga (ngn); i pass. äv. med intr. bet.: vara i betryck l. trångmål osv.; i p. pf. ss. adj.: som befinner sig i betryck l. trångmål o. d., beträngd, olycklig. Gudh .. tröster them som förtrycte äro. 2Kor. 7: 6 (NT 1526; Bib. 1917: betryckta). (Sverges allmoge) then .. nogh forswagadt och fortrygt vår aff then stora skadha thee lidhet haffde. GR 4: 201 (1527). Vnder Keyser Justiniani Regimente förtrycktes monge Landzendar vthi Italien aff en grufweligh och outsäyeligh Hunger. Schroderus Os. 2: 68 (1635). De nödlidande och af armod förtryckta. Haartman Salonius 51 (1730). Huru afund dem förtrycker, / Som Gud frukta. Ps. 1819, 75: 8.
4) behandla (ngn, i sht underlydande, undersåtar, ett underkuvat folk l. en svagare part o. d.) hårdt l. orättvist l. våldsamt l. despotiskt; öva våld l. övervåld l. tyranni emot (ngn); hålla (ngn) kuvad l. ”nere” l. ”under oket”; tyrannisera (ngn); i p. pf. ofta mer l. mindre adjektiviskt (äv. substantiverat, ngn gg med komparation). Ett förtryckt folk. Förtryckia icke the rike idher medh wåld, och dragha idher fram för retten? Jak. 2: 6 (NT 1526). At dhe förtrychte Religionsförwantter motte befrijes ifrån dett Påwesche Ooket. RARP 1: 128 (1630). Sitt eget land förtrycker dåraktig man. Tegnér (WB) 5: 13 (1825). Den förtrycktaste af alla samhällsklasser. Frey 1850, s. 423. Bolag, som förtrycka sina arbetare. Östergren (1924).
5) (†) trycka, (ned)tynga (ngn l. ngns sinne o. d.); ofta i p. pf. ss. adj.: betryckt, beklämd, bedrövad, nedslagen; äv.: göra ett överväldigande l. förödmjukande intryck på (ngn l. ngns sinne o. d.), förkrossa, förödmjuka. Min Faders hierta, som jag trodde vara förtryckt af .. sorger och bekymmer för mig. Mörk Ad. 1: 384 (1743). En i lyckan ödmjuk och saktmodig man, som .. ej förtrycker med sin höghet. Lehnberg Pred. 1: 194 (c. 1800). Han .. fäste på mig sina ljusgrå, starka ögon, med en verkligt förtryckande blick. Bremer Hem. 2: 103 (1839). (Sv.) se förtryckt ut (lat.) vultu afflicto esse. Cavallin (1875).
1) (†) till 3. (Herren) hielper migh jfrå mina förtryckiares försmädhelse. Psalt. 57: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: människor som stå mig efter livet). Cavallin Herdam. 3: 177 (i handl. fr. 1691).
2) till 4: tyrann, despot. En samvetslös förtryckare. Utländska förtryckare. Resa sig mot förtryckaren l. sin förtryckare. The orättferdige Domare och the Fattighas Förtryckiare skulle .. (biskopen) warna och förmana. Schroderus Os. 2: 486 (1635). Strindberg Fagerv. 44 (1902). jfr BONDE-, FOLK-FÖRTRYCKARE m. fl. —
FÖRTRYCKARINNA01032, f. (knappast br.) till 4: kvinnlig förtryckare. LoW (1911). Östergren (1924; betecknat ss. sällsynt). —
FÖRTRYCKELSE, r. l. f. (-els(s)e (-ellse) 1526—1858. -ilse 1526—1534) [fsv. fortrykkilse (i bet. 3); jfr d. fortrykkelse] (†)
1) till 2. GR 11: 352 (1537). Predicoembetes förtryckelse. Balck Musæus P 6 a (1596). Om Belgæ skulle lijda förtrychelsse. RP 8: 169 (1640).
2) till 3; vanl. konkretare: betryck, trångmål, vedermöda, olycka, elände; förfång, men, skada, fördärv. Maang orethferdoch lagh them the brwka till theres geroghet edher och then menoge man till stort förfaang och förtrykkelse. GR 3: 163 (1526). At han skal hielpa en annan, som lider nöd och förtryckelse. Spegel Pass. 256 (c. 1680). VDAkt. 1751, nr 294.
3) till 4: förtryck. Chesnecopherus Skäl Ii 2 a (i handl. fr. 1595). Nu (dvs. efter Josefs död i Egypten) började den egenteliga hårda förtryckelsen. Wulf Köppen 1: 408 (1799). Rosenius FaderVår 59 (1858). —
FÖRTRYCKERSKA, f. (knappast br.) till 4: kvinnlig förtryckare. Östergren (1924; betecknat ss. sällsynt). —
FÖRTRYCKNING, r. l. f. [fsv. forthrykning (i bet. 3)]
1) bärgv. o. geol. till 1; ofta konkretare l. helt konkret, dels om ställe där ett lager l. en malmgång o. d. är hoptryckt l. förtunnat (förtunnad), dels om parti av ofyndigt bärg som i en gruva undantränger fyndigheten o. därigm gör den mindre mäktig. VetAH 1743, s. 153. Därs. 1784, s. 97. Förtryckningar och till och med fullständiga afbrott i gångarne förekomma. JernkA 1899, s. 33. 5SvGeolU 6: 190 (1915). jfr GRÅBÄRGS-FÖRTRYCKNING.
2) (†) till 3, = FÖRTRYCKELSE 2. GR 1: 51 (1523). Wår / Förtryckning war alt för swår. Gyldenhielm Psalt. 451 (c. 1605, 1650).
3) (†) till 4: förtryck (se d. o. 4). GR 6: 151 (1529). Riddermarck Alm. 1691, s. 29. Atterbom Siare 5: 164 (1849).
Spalt F 3437 band 9, 1928