Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTING, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr mnt. vording, ä. t. verding]
(†) vbalsbst. till FÖRTINGA, v.1: avtal, överenskommelse (om utförande av visst arbete mot förutbestämd betalning). Att man giorde ett förtingh medh them, (huru) myckitt the schole haffve i arbetes lön för dusinett. GR 23: 26 (1552). Lindfors (1815; med hänv. till beting). — särsk. konkretare.
a) i uttr. på förting, på beting (se BETING 1 b β). Vid grufvebrytningen förrättas sjelfva arbetet antingen för daglön .. eller på Förting. Rinman 1: 671 (1788).
b) bestämt arbete; allmännare: uppgift, ”göra”. Fortifications-Befehlhafwaren (har) om möyeligit är, .. att tilldela hwar och en sitt wissa förting. FortifOrdn. 1695, 4: 2.
c) avtalad lön l. ersättning för arbete l. prestation. Rymer .. (lärpojken) annan gongen, och intet fås, tå skal Mestaren bekomma sitt förting, oansedt han intet hafwer vthlärt. Stiernman Com. 1: 787 (1621).

 

Spalt F 3397 band 9, 1928

Webbansvarig