Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c α) FÖR-SÄTE3~20, sbst.1 [jfr isl. forsæti] (i fråga om ä. förh.) lös bänk stående framför bordet. Di (sprungo) både wpp, denn ene på förssethetth och den andre wp j benckienn. TbLödöse 111 (1589). Erixon Möbl. 1: XXXII (1925). —
(I 1 c α) -SÄTE, sbst.2 [liksom d. forsæde i motsv. anv. efter t. vorsitz; jfr lat. præsidium, ävensom FÖRE-SÄTE] (†) främsta platsen, plats framför ngn annan, högre ställning l. rang, företräde; äv.: ordförandeskap. JGWerwing (1714) i 2Saml. 1: 42. (Det uppstod emellan dem en) tvist om försätet. Franzén Pred. 2: 138 (1842). (Kommissionen) består nu .. af 6 medlemmar, under en sjö-officers för-säte. KrigVAT 1844, s. 201. Äfven i denna kommission hade grefve Stenbock försätet. Carlson Hist. 5: 199 (1879). Kejsaren hade försätet framför alla andra monarker i kristenheten. NF 16: 1168 (1892). —
-SÄTS, -SÄTS-, se FÖRSÄTTS resp. FÖRSÄTTS-. —
-SÄTT, n. [liksom d. forsæt bildat efter mnt. vorsat (se FÖR-SAT, FÖRSÅT, sbst.2) ss. vbalsbst. till FÖRSÄTTA, v.1 (se d. o. 5) l. FÖRESÄTTA, v.1 (se d. o. 6)] (†) uppsåt, föresats. Then part som sin sworne eed, lyffte och Lofwe, af försätt .. öfuerträdt hafuer. GR 13: 163 (1540). Icke af egenwilligt försätt, mycket mindre af afwund. VDAkt. 1715, nr 72.

 

Spalt F 3351 band 9, 1927

Webbansvarig