| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
a) med avs. på passage, öppning, mynning o. d.: spärra, täppa till. Möller (1807). Med portar förstängda gator. Palmblad Fornk. 2: 148 (1844). Mynningarna till .. (bassängerna) förstängas. Hedin GmPers. 182 (1887). Nedre delen af fönstret var förstängdt med bräder. SDS 1904, nr 90, s. 2.
b) järnv. med avs. på järnvägsvagn o. d., i fråga om anbringande (o. fastlåsande) av en spärr över sidospår för att hindra där befintliga järnvägsvagnar o. d. att komma in på huvudspåret. TjReglSJ 1877, s. 38. PT 1909, nr 178 A, s. 2. —
(II B) -STÄNGA, v.2 (†) i uttr. förstänga ngn vägen o. d., stänga l. spärra vägen för ngn. Schroderus Liv. 505 (1626). Han (hade) .. förstängt honom kiörewägen till sin baktompt. VRP 1716, s. 148.
Spalt F 3282 band 9, 1927