Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSILVRING försil4vriŋ l. fœr-, i Sveal. äv.032 (försi´lfring Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-silvr- (-fr-) c. 1755 osv. -sölfr- 1591)
Etymologi
[jfr d. forsølvning, t. versilberung]
vbalsbst. till FÖRSILVRA. — särsk. till FÖRSILVRA 1.
1) abstr. Försilvring genom plätering. Varm, kall, våt försilvring (i fackspr.). Galvanisk försilvring. HB 1: 278 (1591). Förbundet 1906, nr 10—12, s. 3. — jfr ELD-, KALL-, RÖK-, VARM-FÖRSILVRING m. fl.
2) konkret: försilvrad yta, försilvrat parti (på ett föremål); gm försilvring (i bet. 1) anbragt beläggning av silver (på ett föremål). Försilvringen är bortnött, har gått av. Sahlstedt (1773). Med denna fernissa öfverstrykes nu hela försilfringen jemnt, medelst en hårpensel. AHB 13: 39 (1865). Schulthess (1885).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): FÖRSILVRINGS-BLANDNING. (mindre br.) jfr -VÄTSKA. AHB 45: 11 (1870). —
-METOD. UB 4: 273 (1873). —
-VÄTSKA. vid försilvring använd vätska bestående av en blandning av silverlösning o. lösningar av andra ämnen. AHB 45: 11 (1870).

 

Spalt F 3140 band 9, 1927

Webbansvarig