Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(jfr I 1 e) FÖR-SELE3~20. artill. sele till förhäst. Grundell UnderrArtill. 218 (1705). TLev. 1905, nr 25, s. 2.
(II 3) -SENA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ing. [till SEN, adj.; jfr t. verspäten] komma (ngn l. ngt) att anlända (till en plats) resp. att inträffa l. uppkomma l. försiggå l. bli färdig(t) för sent l. senare än under normala förhållanden; fördröja, försinka; äv. refl. Adlerbeth Æn. 26 (1804). (Klassläsningen) förvillar nybegynnaren, försenar hans framsteg. Frey 1850, s. 363. Två timmar försenadt gled det lilla tåget .. in på stationen. Hedenstierna FruW 112 (1890). För segelfartygen utgör .. stiltje en oberäknelig orsak till försening af framkomsten. EkonS 1: 349 (1893). Hans hustru Biagia .. (hade) råkat att försena sig, och måltiden var ej i ordning. PT 1902, nr 248, s. 3. Vårarbetet (blev) mycket försenadt under den kalla och regniga våren. SFS 1906, Bih. nr 2, s. 70. jfr TÅG-FÖRSENING.
-SIA, se FORSIA.
(jfr I 2) -SIE-DAG. (-sije-) [av ett (icke anträffat) fsv. forseadagher, forsiadagher, till forsea, forsia, förutseende (se FORSIA); jfr JPalmér i SoS 1914, s. 229 f.] (†) dag för l. på vilken man bör taga sig i akt?; jfr FÖRSYNE-DAG. När man laghar sitt ärbethe effther hemmeltekn, försije daghar och spåådoom. OPetri MenFall B 2 b (1526).
(jfr I 2) -SIERSKA, f. (-sij-) [till fsv. forseare, tillsyningsman, föreståndare, under anslutning till FORSIA, FÖRSIA] (†) hushållerska (särsk. åt präst), ”forsia”, ”deja”. Tegel G1 1: 118 (1622). VDAkt. 1679, nr 177.
(II A) -SIGA, v. (-sijg-) [av t. versiegen] (†) om vattendrag: torka ut, sina ut. Elffuen (skall) försijga och förswinna. LPetri Jes. 19: 5 (1568).

 

Spalt F 3135 band 9, 1927

Webbansvarig