Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRORDNA förå4rdna l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (föro´rdna Weste; förå`rdna Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, RARP 4: 489 (1650)), -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Krokius ATrolle C 3 b (1618)), -NING (se d. o.); -ARE (†, Serenius Pp 3 a (1734), Jungberg (1873)).
Ordformer
(-orn- 16191669. -årn- c. 1616)
Etymologi
[liksom d. forordne efter t. verordnen; jfr FÖR- II B o. ORDNA; jfr äv. FÖRORDINERA]
jfr AN-, HIT-, TILL-FÖRORDNA m. fl., ävensom VÄL-FÖRORDNAD.
1) (†) ordna; träffa anstalter (med avs. på ngt); anordna (ngt så l. så), inrätta, laga. När i alt sådant granneligen öffuerwäget, beseet och forordnet haffue. GR 14: 17 (1542). Därs. 15: 477 (1543). När the drabba medh Fienden vthi marcken och slås brystgengies, förordna the sin Folck vthi hopar. Petreius Beskr. 1: 93 (1614). (Att) the aldrigh hadhe sedt itt läger som bättre war förordnat. Schroderus Liv. 378 (1626). Sedan alt war wäl förordnat med Christianstadh, .. brööt Hans Kongl. Maij:tt up .. och marcherade åt Hörby. Spegel Dagb. 131 (1680). Försynen har visligen förordnat, att själens helsa ej beror af snillegåfvor. Beskow i SAH 30: 228 (1857). — särsk.
a) draga försorg om (ngn). J wele och så samfälleligen berådslåå .., hure wåre vnge Liffzärffherskaffter skole med tijden j thenn beste motte försedde och förordnede bliffue. GR 16: 732 (1544).
b) övergående i bet.: åvägabringa, inrätta (en skola o. d.), upprätta. Wnder hans son konungh Inge / Förårnas här domkyrkior fem. Messenius Christm. 244 (c. 1616). Rådde och der till att på både Malmerne motte förordnas een barn schola. Thyselius Bidr. 75 (1637). JGOxenstierna 2: 35 (1796, 1806).
c) övergående i bet.: placera, uppställa, förlägga. GR 16: 584 (1544). At dhe mångfaldige höge Berg i Werlden, icke aff ungefehr .. satte och förordnade (äro). RelCur. 264 (1682).
2) påbjuda, föreskriva, stadga, bestämma; särsk. i fråga om (påbud utfärdat av) offentlig myndighet; äv. om enskild person som i kraft av maktbefogenhet, ekonomisk dispositionsrätt o. d. lämnar föreskrifter åt underordnade resp. stadgar ngt i en donationshandling, ett testamente o. d.; äv. (i religiöst spr.) om Gud: föreskriva förhandenvaron av (ngt). RA 1: 402 (1544). Hafwe wij förthenskuld stadhgat och förordnadt .. at (osv.). PrivBergsbr. 1649, 1: a 3 b. Under frihetstidens sista dagar hade ständerna förordnat åtal mot de embetsmän, som .. blandat sig i de sista riksdagsmannavalen. Crusenstolpe Mor. 2: 33 (1840). All överhet som finnes är förordnad av Gud. Rom. 13: 1 (Bib. 1917). — särsk. (i sht i kanslistil) i uttr. förordna om ngt, träffa bestämmelse(r) om ngt, äv. (i utpräglat kanslimässigt spr.) förordna i ngt, träffa bestämmelse(r) i ngt (ett ärende). Hafvandes .. icke observerat, at om processen (dvs. processionen) der (dvs. i riksdagsordningen) varit förordnat. 2RARP 4: 9 (1726). Stoet skall lefva, tills jag själf förordnar om dess död. Rydberg Vap. 210 (1891). (Han anhöll) att k. befhde i Göteborgs och Bohus län måtte i ärendet förordna. SD(L) 1897, nr 91, s. 2.
3) (†) träffa bestämmelse om (ngt) med avs. på dess användning l. vad det skall vara l. bliva o. d.; fastställa, bestämma; anslå (ngt till ngt); avse (ngt till ngt); äv. med avs. på person; ofta i förb. med prep. till. Huar dag war efter middagen förordnat en tijma, nähr alle herremän måtte komma på dantze salen. Brahe Kr. 2 (c. 1585). The, som kunna blifva infecti, skole föras uthi där till förordnade pesthuus. RP 7: 356 (1638). Högstbe:te H. K. May:t haffver till samma fortificationsvärckz fortsättiande förordnat 47,000 daler sijlfvermynt. OxBr. 9: 680 (1647). Förlåta (dvs. förlita) sigh vppå the Medel, som til Saligheeten förornade och i Ordet vppenbarade ähro. Emporagrius Cat. L 3 b (1669). Bröllopzdagen förordnadess att wara Söndagen effter 4dhe dagen i Juhlehelgen. VDP 27/11 1678. Man borde intet gifva ett oförnuftigt Kreatur thet som Gud Menniskian til spis och nähring förordnat hade. Humbla Landcr. 10 (1740). Jupiter, Gudarnes Konung, / Redan förordnat din lott och bestämt de skiften dig vänta. Adlerbeth Æn. 67 (1804). Carlstedt Her. 3: 75 (1833). — särsk.
a) med indirekt obj.: anslå (ngt) åt (ngn); anvisa (ngn ngt); tilldela (ngn ngt). The .. honom och hans Folck Proviant tilfyllest förordnade. Skytte Und. 32 (1604). Schroderus Sleid. 8 (1610). Att .. them måtte förordnas een ort till att stå till rätta. RP 8: 198 (1640). Att ett vthaf desse föreskrefne Hemman kunde blifwa förordnat Cappelanen till Booställe. VDAkt. 1689, nr 1393. Straxt förordnades honom en beständig lifvakt. Celsius G1 1: 300 (1746).
b) förutbestämma, predestinera. Så framt the wore vtaff Gudhi til Dödhen förordnade. Schroderus Os. 1: 621 (1635). Denna dag är då förordnad at väcka min förundran. Björn FörfYngl. 1 (1792).
c) sammankalla (ett möte till en bestämd plats). RA 3: 85 (1593). Rijksdagen, som war anstält til Spier bleff för Pestilentien skuld förordnat til Hagenow. Schroderus Os. III. 1: 227 (1635).
d) i förb. med prep. under: träffa den bestämmelsen med avs. på (ngt) att det skall höra under (ngt annat), lägga (ngt) under (ngt). Annerstedt UUH Bih. 1: 59 (i handl. fr. 1604). Om ladugården veed Vastena icke måtte förordnas under krigzhospitalet, effter dee andra godzen intett förslå. RP 8: 56 (1640).
4) bekläda (ngn) med befattningen (ss. ngt); anförtro (ngn) uppdraget (att vara l. göra ngt); tillsätta (en befattningsinnehavare l. förtroendeman), konstituera, utnämna; ofta i förb. med prep. till: meddela (ngn) uppdrag att vara l. göra (ngt), utnämna (ngn) till (ngt); i officiellt spr. numera företrädesvis i fråga om ämbets- l. tjänstetillsättning utan meddelande av kungl. fullmakt resp. i fråga om tillfälligt l. till viss (kortare) tid begränsat uppdrag att sköta ett ämbete l. en tjänst (t. ex. ss. vikarie). GR 12: 188 (1539). Tu begärer och wethe, hwad för Höffwidtzmenn på the Schip till Calmarne skickis skole, förordnes skall. Därs. 16: 577 (1544). Hafwa the Omyndige ingen Släckt .., tå wari Rätten .. förplicktat förordna någre andre gode Män, och them tilhålla Målszmansdömmet. FörmyndOrdn. 1669, § 12. Hans Kongl. May:t (har) til Envojè i nåder utnämt och förordnat Öfwersten Grothusen. Nordberg C12 2: 453 (i handl. fr. 1714). (Under konungens utrikesvistelse må) alla lediga Syslor endast tils vidare kunna förvaltas af dem, som Stats-Rådet dertil förordnar. RF 1809, § 39. Sibbern ville, att jag skulle .. förordnas till utrikesminister för tillfället. De Geer Minn. 1: 251 (1892). (Det har) förekommit, att utländsk man förordnats att upprätthålla befattning, till vars ordinarie innehavare han icke grundlagsenligt kunnat utnämnas. Malmgren SvGrundl. 30 (1921). — särsk.
a) (†) i uttr. förordnas (l. bliva förordnad) amiral, biskop, borgmästare o. d., utnämnas l. förordnas till amiral osv. Schroderus Sleid. 56 (1610). Herr Berendt von Meelen förordnades Admiral ther öfwer (dvs. över örlogsskeppen). Girs G1 47 (c. 1630). Celsius G1 1: 127 (1746).
b) (i sht i kanslistil) med avs. på kommitté, utskott, domstol o. d.: tillsätta. (Konungen) skal bli underrättad om alt, innan KrigsRätten förordnas. Björn Medb. 101 (1789). Den 28:e samma månad anhöllo R. Ständer, .. att en ”Lagkommitté” måtte bli förordnad. Schlyter JurAfh. 2: 260 (1879).
c) (†) med indirekt obj.: förordna (en befattningsinnehavare i överordnad ställning) åt (en grupp l. kategori av personer). Att förordna dem een Landtmarskalk. RP 8: 4 (1640). Celsius G1 1: 127 (1746).
d) (numera knappast br.) oeg., om Gud. Konungl. M:t .. såsom af Gudh en förordnader och regerande konungh. RA 1: 347 (1544). Gudh sielff hafwer them (dvs. Christi lärare) i sitt ställe förordnat. Emporagrius Cat. S 7 a (1669).
e) (†) i p. pf. med adjektivisk bet.: lagligen tillsatt, laglig. Wij kunne och, vthaff sådane gerninger, icke achte Konung Christiern för någen förordnet Öffrigheet. GR 18: 292 (1547).
f) (†) med objektsväxling: tillsätta (ett ämbete). Gudh, som alle Regementten effter sijn Gudomelige willie förordner och Konunger wälier. RARP 1: 39 (1627); jfr d. Förordna embeten. JGOxenstierna 5: 11 (c. 1817).
g) (†) övergående i bet.: prästviga (ngn o. förse honom med missiv resp. fullmakt), ordinera. Krigsart. 1621, § 13. Iag (dvs. biskopen) skal och nödtorfteligen förordna dugelige Präster. Kyrkol. 21: 2 (1686).
5) (†) giva (ngn) befallning l. order (att vara ngnstädes l. begiva sig till en plats); kommendera (ngn till ngt); beordra; giva order om (ngns l. ngts) förande (till en plats); ofta närmande sig l. övergående i bet.: skicka, sända. GR 13: 260 (1541). Thet schall och ingen (knekt) forsume sin wacth, ther till han nath eller dagh forordneth bliffwer. Därs. 17: 18 (1545). L. Paulinus Gothus Pest. 48 b (1623). Den hafra heer är, den ehr af E. H:t till Marijenborgh förordnat. OxBr. 9: 574 (1626). Jagh hafver förordhnatt Genneralmaioren Köningzmark ått Westfalen. Därs. 8: 395 (1643). Derpå förordnades någon besättning på slottet. Fryxell Ber. 4: 293 (1830).

 

Spalt F 3050 band 9, 1927

Webbansvarig