Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRNUMSTELIG, adj.; adv. = (Spegel SalWijsh. 13 (1711)), -A (1Sam. 18: 14 (Bib. 1541), Rudbeckius KonReg. 437 (1619)), -EN (Rudbeckius KonReg. 430 (1619), LBÄ 25—26: 20 (1799)); adv. komp. -are (1Sam. 18: 30 (Bib. 1541)).
Etymologi
[fsv. fornumstelika, adv.; jfr ä. d. fornumstelige, adv.; avledn. av FÖRNUMST(IG); tidigast o. huvudsakligen uppvisat ss. adv.]
(†)
1) = FÖRNUMSTIG 1. Dauid hadhe sigh förnumsteligha j alla sina gerningar. 1Sam. 18: 14 (Bib. 1541). I thet han (dvs. den som disputerar) om alle förkommande saker och frågor förnumsteligen .. argumenterar. Schroderus Comenius 750 (1639). Den förnumsteliga Magistraten. JournLTh. 1811, s. 42 (skämts., arkaiserande). — jfr O-FÖRNUMSTELIG.
2) = FÖRNUMSTIG 2. Det bör ej väcka förundran .., om de .. förnumsteligen rigla och bomma allt hvad dörr heter .. för all ny tanke. LBÄ 25—26: 20 (1799).

 

Spalt F 3021 band 9, 1927

Webbansvarig