Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 3 b) FÖR-MANLIGA, v. -ade. [till MAN, individ av mankön] (med klandrande innebörd) giva en maskulin karaktär (åt kvinna l. kvinnlig individualitet o. d.); mest i pass. med intr. bet. TT 1900, Allm. s. 218. Samskolans motståndare .. betrakta denna utjämning, hvarigenom det manliga elementet förkvinnligas och det kvinnliga elementet förmanligas, som en degenerationsföreteelse. 2NF 24: 616 (1916). —
-MANNA, v. -ade. [till MAN, individ av mankön] (†) Schultze Ordb. 2991 (c. 1755).
I. till II 2 a, i fråga om (manna)kraft, mandom, mod o. d.
1) göra stark l. kraftig. Hans henders armar äro förmannadhe. 1Mos. 49: 24 (Bib. 1541). Huru en christen menniskia vthi allahandha frestelse sigh medh Gudz ordh tröstha och sina troo till Gudh stÿrkia och formanna skall. LPetri Œc. 82 (1559).
2) ingiva (ngn) mod, göra modig, ingjuta mod i (ngn). (Jonatan) konung Sauls son ther han manligha angrep the Philisteers hållare, och ther medh styrckte och förmannadhe hela sijns fadhers häär. LPetri ChrPred. D 4 b (1561). Blödigh och förskreckt samwett skola .. j troonne styrckt och förmannat warda. Dens. KO 58 b (1571). särsk. refl.: bemanna sig. GR 10: 247 (1535). Jsraels män förmannadhe sigh, och reedde sigh til at yterlighare strijdha. Dom. 20: 22 (Bib. 1541). Spegel (1712).
II. till II 2 b: bemanna (skepp, fästning o. d.). Att the (dvs. skeppen) åther måtte bliffue Formannade hwar ther Fattis något Folk paa. GR 10: 227 (1535). (Han) Förmannade .. Slottedt medh friskt folk. Svart G1 47 (1561). jfr: Rijket .. war beröstadt och förmannadt både til watn och land. Svart Ähr. 64 (1560). —
(II 2 b) -MANTLA, v. -ade. [till MANTEL] (†) bemantla (se d. o. II). Altså kunna ock the falske menniskior, theras listige handel och anslagh .. wäl förtäckia och förmantla. Fosz 198 (1621). VDAkt. 1677, nr 168. —
(II 2 b) -MASTA, v. -ade. [till MAST] sjöt. förse (fartyg) med mast(er), intaga o. uppsätta masten l. masterna i (fartyg). Möller (1790). Då fartyg utrustas vid större varf förmastas de vanligen med s. k. mastkran. Frick o. Trolle 117 (1872). Ekelöf Ordl. (1898). —
(II 3) -MATTA, v. (†) göra matt, utmatta; i pass. med intr. bet.: bliva matt l. utmattad. Sådant (ansträngande) .. Arbete .. haar giordt then Sahl. Mannen .. förmattat, trött och vtharbetat. Rudbeckius AJönsson G 1 b (1671). Sveriges stora skalder hafva antingen förstummats, eller förmattats. SvLittFT 1837, sp. 385.

 

Spalt F 2934 band 9, 1927

Webbansvarig