Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 a γ) FÖR-KICKLA, v. -ade. (†) förklema, fördärva (gm klemighet). O huru mången son har modrens klifs förkicklat! Kolmodin QvSp. 1: 648 (1732).
(II 1 a α) -KILA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [efter t. verkeilen] (i fackspr.) insätta kilar i (ngt); fästa (ngt) medelst indrivna kilar; inkila. BoupptSthm 31/12 1672, s. 1117 a. JernkA 1902, s. 12.
(I 1 a) -KINDTAND3~02, äv. ~20. (i fackspr.) främre kindtand. Retzius EtnolSkr. 195 (1855). 2NF 8: 268 (1907).
-KINNELSE, se FÖRKUNNELSE.
-KIRD, se FÖRKERD.
(II 2 a) -KISAD, p. adj. [till KIS; jfr FÖR-KISLAS] (†) förkislad. Förkiesade trän. Wallerius Min. 340 (1747).
(II 2 a) -KISLAS förki4slas l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. dep. -ades; -ing. [efter t. verkieseln; till KISEL] paleont. o. geol. förvandlas till kisel, omvandlas gm inlagring av kiselsyra: silificeras; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. CAEhrensvärd Brev 2: 22 (1795). Är .. (kiselsintern) porös och uppfylld af förkislade växter, kallas den stundom kiseltuff. NF 8: 757 (1884). Den omständigheten, att kalken i många trakter förkislas. Nathorst JordH 470 (1891). Fennia XV. 3: 84 (1898).
(II 2 b) -KISTNING040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), r. l. f. (i fråga om ä. förh.) bärgv. visst slag av förtimring i schakt l. ort (till stöd för väggarna). Under namn af Förkistning (Kasten, Tragkästen) .. förstås .. de förtimringar, som göras at stöda väggarne, i stället för band, och fyllas med odugeligit berg. Rinman 1: 982 (1788). 2NF 9: 393 (1908).
(jfr II 2 b β med anm. sp. 2318) -KITTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning. [efter t. verkitten; jfr KITT o. KITTA] (i fackspr.) kitta ihop, fästa (ngt) med kitt. Huru .. Glas rutorne i Trä insättes, förnaglas och förkittas. Carlberg SthmArchitCont. F 4 a (1740). UB 4: 553 (1873).

 

Spalt F 2793 band 9, 1927

Webbansvarig