Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II A) FÖR-HALA, v.2 -ade. [sannol. av mnt. vorholen, vorhalen, p. pf. till vorhelen, dölja; jfr FÖRBORGA o. FÖRLORA] (†) undanhålla (ngn ngt), fördölja (ngt för ngn). Achior .. / .. (har) sanningenn för tig icke för halat. Holof. 36 (c. 1580). Bliberg Acerra 268 (1737).
(I 1 e) -HALL3~2. [jfr d. forhal(le), t. vorhalle] (i sht i fackspr.) yttre sal (framför huvudrummet l. huvudbyggnaden) i större byggnad, särsk. tempel l. kyrka; försal, vestibul. Borgens förhall. Fahlcrantz 1: 131 (1846, 1863). Framför ingången (till den gotiska kyrkan) ligger vanligen en förhall. Wrangel Konststil. 25 (1897). 2NF 22: 392 (1915). bildl. Skönhetsläran, denna förhall till filosofiens tempel. Nyblom i 3SAH 8: 255 (1893).

 

Spalt F 2732 band 9, 1927

Webbansvarig