Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRGIFTA förjif4ta l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förgi´fta Weste; förji`ffta Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1603 (1749)), -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE, -ERSKA.
Etymologi
[till FÖRGIFT; jfr t. vergiften]
1) göra giftig.
a) med personsubj.: lägga l. blanda gift i (ngt som är avsett till förtäring); bestryka (vapen o. d.) med gift, doppa (vapen o. d.) i gift. Han (dvs. Cupido) sköt mig oförwarnat / Med en förgiftat Pijl. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Then, som .. förgiftar något .. i upsåt, at thermed skada någon til lif eller helso. MB 17: 2 (Lag 1734). (Han) lät taga .. (honom) af daga genom en förgiftad dryck. Dalin Hist. 2: 66 (1750). Det är i krig uttryckligen förbjudet: att emot fienden använda gift eller förgiftade vapen. Tingsten o. Hasselrot 82 (1902). — bildl. i p. pf. med adjektivisk bet. om tunga, yttrande o. d.: ”giftig”, (kvickt o. vasst) elak. Verlden har en så förgiftad tunga. CVAStrandberg 5: 189 (1862). Förgiftade epigram. 2NF 28: 510 (1918).
b) med saksubj.: göra giftig, fylla med giftämne(n); i sht med avs. på luften. L. Paulinus Gothus Pest. 70 b (1623). As af de större Djuren skulle med sin stank förgifta sjelfva luften. Linné DelNat. 25 (1773). En förgiftad luft eller skadlig näring förderfvar dina vätskor. Leopold 5: 241 (c. 1820). SvLädSkoind. 1910, nr 2, s. 15.
2) (†) (ned)smitta (ngn) med sjukdomsgift. (Somliga anse pesten förorsakas därav) at then ena skal fuchta och förgiffta then andra medh sitt Vmgenge, medh sin Anda, Klädher, eller annor Handteringh, etc. PPGothus Und. B 3 a (1590). Lagförsl. 94 (c. 1609).
3) bildl.; dels: ingjuta moraliskt gift hos (ngn) l. i (ngns sinne), (moraliskt) fördärva (ngn l. ngns karaktär o. d.), dels: förbittra l. fördystra o. d. (ngns liv, ett nöje l. en njutning o. d.). Är Hiertat orent och förgifftat, så äro och alla giärningar som ther aff flyta orena. Rudbeckius KonReg. 380 (1618). Popes hela lif förgiftas af smädelsen. Leopold 3: 139 (1798, 1816). Dessa samqväm, som förgifta oskuldens sinne. Rundgren VårTidsSpetälska 12 (1848). De klassfördomar, som förgifta samfundslifvet. Rydberg Vap. 148 (1891). Du är förgiftad av ondska. Apg. 8: 23 (Bib. 1917).
4) (†) i p. pf. med adjektivisk bet.: giftig, full av gift; äv. bildl. En förgiftad huggorm. Mörk Th. 3: 94 (1758). Genom en förgiftad fördom. AdP 1789, s. 40.
5) (i syfte att bringa honom om livet) komma (ngn) att taga in gift l. förtära ngt vari gift blivit lagt; i sht: avdagataga (ngn) medelst gift; äv. refl.: taga sig av daga med gift. Hon, i raseri, / Sin Jason sist förgiftade af hämd och jalousie. Nordenflycht QT 1745, s. 140. Tibast, hvarmed Cativulcus .. förgiftade sig. UB 5: 229 (1874). Sundén (1885).
6) (vard., mindre br.) i p. pf. eufemistiskt för ”fördömd” o. d. (se FÖRDÖMA 5 a, b). Det är en förgiftad osanning. Ekelund Fielding 543 (1765; eng. a d—n’d lie). Den förgiftade gikten. GHT 1895, nr 298 B, s. 2. Högberg Baggböl. 1: 44 (1911).

 

Spalt F 2698 band 9, 1927

Webbansvarig